Åtskilliga gånger har jag bevittnat teaterpjäser och konserter på Hullsta Gård. Oftast går jag därifrån med en tråkig undran om varför det inte kommer mer publik till evenemangen. Så var inte fallet efter Waterloos besök i Sollefteå.

När Abba-tributebandet Waterloo i onsdags besökte nipornas stad gick Sollefteå man ur huse. Kanske inte så underligt egentligen, eftersom man vet exakt vad man får av Waterloo.

Bandet har i över tio år spelat Abbas musik och man har turnerat i stor sett över hela världen. Det märktes under onsdagskvällen på Hullsta. Det tio personer starka bandet, samma sättning som Abba hade, är skickligt samspelt och stämsången sitter oftast som den ska.

Waterloos ambition är att spela och se ut precis som Abba gjorde, något som gjort att de blivit framröstade till världens bästa Abba-tributeband av Abbas officiella fanclub. Den titeln gör de skäl för redan under inledande "Take a chance on me" och "When I kissed the teacher", som bara är början på en två timmar lång hitkavalkad.

Efter pausen drivs kvalitén och tempot upp genom "Super trouper" och inte minst stämsången under "Chiquita". Men det är framför allt under "Dancing Queen", då en fullsatt teatersalong ställer sig upp, dansar och klappar med, som konserten når sin pik.

Avslutningen med "Waterloo", "Thank you for the music" och "Ring ring" kommer inte riktigt upp till samma höjder. Spelningen får däremot ett värdigt avslut genom fartfyllda "So long".

Det kanske krävs liknande produktioner för att fylla Hullsta. Det kanske krävs liknande produktioner för att få uppleva ett sådant häpnadsväckande drag i Sollefteå.

Publik: 419 (fullsatt)

Längd: Drygt två timmar med paus.

Bäst: Johan Lewins saxofonspel.

Sämst: Hmm... Björn och Bennys kläder är fortfarande vedervärdiga.

Fråga: När dansade en fullsatt teatersalong på Hullsta senast?

Betyg: 4/5